Heeeeeeej gott folk! 

Nu vare då dags igen för ett inlägg, och ja, jag tänkte börja på ytterligare en grej: Budorden! De är roliga att skriva om också, så det gör jag. Logiskt nog tänker jag börja med budord nr ett och fortsätta i ordning. 

In case of att ni har glömt de kära budorden skriver jag upp dem här, i lite modernare språk än vad som är brukligt (ska försöka använda modernare språk i alla fall =P)

BUDORDEN


1. Du skall inte ha några gudar vid sidan av mig, inga avgudar


2. Du skall inte missbruka Herrens namn


3. Håll sabbatsdagen helig


4. Hedra dina föräldrar


5. Du skall inte döda


6. Du skall inte vara otrogen


7. Du skall inte stjäla


8. Du skall inte ljuga


9. Du skall inte ha begär (typ vara avundsjuk) till något som tillhör din nästa


10. Du skall inte ha begär (typ vara avundsjuk, försöka förföra) till din nästas flickvän, pojkvän, make eller maka, inte heller något annat som tillhör din nästa
   

Åh, himmel, det blev visst ganska gammalt språk ändå…Men modernt för att vara mig =P

Så. Första budordet. Inga avgudar. Då kör vi! 


   För det första, vad är en avgud? 


   Det första de allra flesta tänker på är andra gudar typ Vishnu, Allah, Baal, asagudarna, kort sagt andra gudar än Herren Gud. Och absolut, det är utan tvekan avgudar. Dem ska vi inte tillbe. Och här brukar de flesta bli lugna och tänka ”Puh! Jag klarar mig! Jag tillber ingen annan gud än Gud!”. Och då kommer jag att vara ganska elak här och fråga: Är du verkligen säker på det?
   De allra flesta kristna idag tillber någon annan ”gud” än Gud. Gudar måste inte bara vara sådana som tillhör olika religioner utan även sådant som vi behandlar som gudar. 

   Vad är då avgudar idag, i Sverige, som vi tillber? Jag tänker ge några exempel. Våra mobiler, våra kroppar, vetenskap, konsumtion, mat, Facebook, Instagram och så vidare och så vidare och så vidare. Tänk på hur vi behandlar våra mobiler. Vi behandlar dem inte som mobiler ska behandlas. Vi behandlar dem som våra gudar, våra liv hänger på dem. Hur hjälplösa och osäkra blir vi inte om vi glömmer våra telefoner en dag? Eller om de går sönder och vi måste lämna in dem på lagning? Det är oerhört viktigt för oss (i allmänhet, det finns givetvis undantag) att ha en ny och modern mobil. Varför är det det egentligen? Duger vi inte utan våra mobiler? Varför är vi inte trygga utan mobiler? Utan våra mobiler känner vi oss otrygga, utsatta, konstiga, ja det känns helt enkelt fel. Om mobilen inte är avgudar för oss så skulle vi inte känna så om vi blev av med våra mobiler. Jämför det med..hm…vad ska vi ta?…en blyertspenna. Om vi inte har med oss vår blyertspenna så känner vi oss inte osäkra utan den, vi känner oss inte på något sätt utsatta eller obekväma utan den. Vi ger helt enkelt inte vår blyertspenna så mycket uppmärksamhet att den faktisk spelar så stor roll. 
   

   Detta är bara ett exempel för att ni ska förstå vad jag menar när jag säger avgud. 

Definitionen av avgud är helt enkelt (enligt mig och mina tankegångar) något som vi känner oss osäkra utan om vi blir av med det. Sådant som vi avgudar bör vi göra oss av med eller ändra inställning till. 
Hur?
Jo, det var en bra fråga. Jag fortsätter med mobilen som exempel. Istället för att avguda vår telefon kan vi istället använda mobilen som ett medel för att uppnå målet (Gud är målet). Tillåt mig att förklara skillnaden mellan medel och mål. Om jag behandlar min mobil som något jag inte kan leva utan så behandlar jag den som ett mål. Om jag å andra sidan behandlar mobilen som någonting jag kan använda för att komma närmare Gud eller leva i hans närhet eller göra mitt liv till en bön till honom så behandlar jag mobilen som ett medel för att uppnå ett mål, och målet är Gud. Kort sagt: medel är något jag använder för att uppnå ett mål och ett mål, ja ett mål (nej, inte fotbollsmål eller något annat mål som hör hemma i någon sport). Exempel på hur vi skulle kunna använda mobilen som ett medel istället för som ett mål  är att vi använder mobilen till t ex mission. Eller till att alltid ha med oss Bibeln, vart vi än går. Vi kan ändra inställning och försöka lära oss att se på mobilen som en mobil och inte som något vi inte kan leva utan. Likadant med Facebook och Instagram och Twitter. Istället för att använda Facebook  m.m. till att få så mycket likes och kommentarer som möjligt kan vi använda dessa till att kanske hjälpa en annan människa i dennes problem, vittna om Gud eller helt enkelt vara en förebild för icke-kristna. 

Gud vill vara vårt mål, inte vårt medel för att uppnå våra mål.
Det är Jesus och jag, inte jag och Jesus. Sträva efter att inte ha några avgudar!

Jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Kommentera gärna egna exempel på vad som är avgudar i våra liv, och hur vi kan göra Gud ännu mer till vårt mål.

Frid!
//Camilla

Ehm....Heeeej......hehe!

   Som ni kanske har märkt, kära läsare, så har jag inte bloggat på snart ett halvår. Men jag sitter här på mitt rum sisådär mitt i natten och blev sugen på att blogga igen (mycket tack vare min vän Erik). Så jag tänker att jag ska börja blogga här igen, men kommer inte skriva något större inlägg nu. Kanske lägger upp ett från min gamla blogg nu, så får ni något matigt att läsa, kära icke-existerande läsare (för jag antar att jag inte har några läsare just nu)

Jag lovar att en vettig uppdatering om vad som har hänt det senaste halvåret kommer inom kort. I alla fall inom en vecka!

Frid och gott nytt år (det nya kyrkoåret börjar den första advent)!!

//Camilla

Hej gött folk! Hann aldrig uppdatera efter studenten, så jag skriver ett litet inlägg nu.
Det kommer inte att bli någon lång uppdatering på ett bra tag nu, en sisådär tre veckor. Detta för att nu är jag på konfaläger i två veckor och direkt när jag kommer hem ska jag till Holland med min familj.
Men det kan hända att jag skriver lite om vad som händer här =)

Det är hursomhelst bra här, just nu sitter jag och planerar min lektion som jag ska ha i morgon. Jag går nämligen en ledarskola som består av tre delar och jag är på den sista där själva kursen är att man ska arbeta praktiskt, som att t ex undervisa, planera läger eller vara ledare för de andra faddrarna. Min kurs går då ut på att ha en lektion med konfirmanderna och vara ledare för faddrarna.

Har nog inget mer att prata om eller säga just nu (okej, det har jag, men jag har inte tid nog xD )

Frid!
//Camilla

Hej kära icke-existerande läsare!

Har varit lite seg med att uppdatera nu, tog studenten igår (OCH DET VAR FULLKOMLIGT UNDERBART, HAR INTE HAFT EN BÄTTRE DAG PÅ JAG VET INTE HUR LÄNGE, NI SOM INTE HAR TAGIT STUDENTEN, NI HAR VERKLIGEN NÅGOT ATT SE FRAM EMOT!!) så jag har inte haft lite att göra de senaste dagarna. 

   Jag ska se senare om jag orkar skriva ett inlägg till er, ska försöka samla kraft. Annars hoppas jag att ni har en riktigt bra dag!

Nu, däremot, ska jag tillbringa dagen med att sova, kurera min hals och snuva (är förkyld), städa och reccensera en novell.

Frid! 
//Camilla

Jahaja. 

Hej folk!

Första inlägget där jag tänker utgå helt från Jesus.

Jag tänkte att jag ska berätta om honom, vad han gjorde när han levde och vem han egentligen är. För många så är han bara en kvinnoförtryckande idiot som hängdes upp på ett kors och dog. Han sprang runt i dåvarande Israel och predikade kvinnoförtryckande teorier och kom inte med något nytt.

För andra är en moralist som hade mycket bra att säga, men att han skulle ha varit gudomlig? Bullshit!

Ytterligare några tror inte ens att han existerade (trots att de flesta forskare är överens om att Jesus har funnits)

Sedan har vi de som trodde att Jesus var en stor profet, men absolut inte mer än så, och definitivt inte Guds son. 

Så vem var Jesus egentligen? 

   Jesus Kristus, avlad av den Heliga Ande, född av jungfru Maria. Bara det säger en del.

Jesus föddes någon gång ca 7-4 år före Kristus (f.Kr). Den munk som försökte räkna ut när Jesus var född räknade alltså fel på ca 4-7 år - lite kul eftersom vår tideräkning är baserad på Jesu födelse. Vi ligger alltså fel i tid. Lol. 

   Hursomhelst.

Man tror att Maria var ca 14 år gammal när hon blev gravid. 

Hon var troligtvis ensam vid det tillfälle då en ängel lite lätt random kände för att kliva på hos henne och tala om för henne att hon var gravid och skulle föda en son. Fadern var den Heliga Ande, alltså Gud. Maria blev, förståeligt nog, rädd (hade jag också blivit, änglar kan vara riktigt läskiga ibland), men sedan säger hon typ "Visst, chill. Vi kör på det, inga problem att föda Guds ende son." (Hur COOL är inte människan??? Jag hade fått seriös panik!!).

   Maria blir alltså gravid innan hon är gift (skamfyllt, skamfyllt!!) vilket Josef upptäcker innan de har flyttat ihop. Och eftersom Josef då inte hade försökt hoppa i säng med Maria innan de var gifta skulle hon alltså föreställa vara oskuld. MEN är man gravid så har man i allmänhet haft sex. Så Josef vill inte gifta sig med henne (förståeligt) men han vill heller inte att hon ska bli stenad för hor (vanligt, fruktansvärt straff på den tiden) så han planerar att skilja sig ifrån henne i tysthet. Schysst!

Men det ingick inte i Guds plan, så en natt när Josef ligger och sover dyker en ängel upp i hans dröm och säger till honom att barnet som växer i Maria är Guds egen son. Gift dig med henne, hon är oskuld. 

Josef är både god och smart, så han gifter sig med Maria och de lever lyckliga en tid. Halleluja! ;)


   Några dagar efter att Maria fått veta att hon är gravid drar hon till sin mycket äldre kusin Elisabeth, som trots att hon tekniskt sett inte kan få barn mer är gravid med ingen mindre än Johannes döparen (mer om honom någon annan gång). När Elisabeth ser henne faller profetisk ande över henne och hon utbrister i en snabb glädjeprisning. Vid den tidpunkten är det bara Maria och Gud som vet om att hon är gravid, så det blir lite underligt att Elisabeth skriker ut det. Hos Elisabeth stannar Maria i ca tre månader innan hon drar hemåt igen och flyttar ihop med Josef.

Sedan börjar den lite besvärligare delen. När Maria är höggravid bestämmer kejsar Augustus att alla ska skattskrivas i sin hemstad. Josef, som är född i Betlehem måste alltså resa dit med sin unga hustru - besvärligt!

    Men de har inget val. 

   De reser till Betlehem (vart de bodde innan vet jag inte, men troligtvis inte i Nasaret) men när de kommer dit är det fullt ÖVERALLT och de får ingen plats någonstans, och Maria var på väg att föda när som helst. Kanske hade vattnet redan gått? De tar i alla fall in i ett litet stall, (bättre det än att föda på gatan liksom) och Maria föder en son som, enligt befallning från ärkeängeln Gabriel, ges namnet Jesus (vilket betyder Gud är räddning, Frälsare). En bit bort ligger några herdar och vaktar sina får när de ser en ängel som talar om för dem att Messias har fötts och att de ska hitta honom lindad i en krubba (stall nämns faktiskt aldrig i Bibeln, det är egentligen en hedninsk tradition att Jesus föddes i ett stall). Sedan står en hel himmelsk här och prisar Gud. Herdarna letar reda på Josef och Maria och berättar för de nyblivna föräldrarna att Jesus är Messias. De blir lite chockade trots att båda vet att Jesus har kommit till genom Helig Ande. Men det är inte så konstigt. Jag menar, hur många nyblivna föräldrar som precis fått sin första son tänker att det här är Messias, världens frälsare?

   Herdarna försvinner igen och det är dags för Marias och Josefs rening samt att helga Jesus till Herren, så de drar till templet. Jag vet inte exakt när, men någon gång efter födelsen (tror att det är åtta dagar, då alla pojkar dessutom omskars) skulle föräldrarna gå och offra någonting för sin förstfödde son, för att han inte skulle tillhöra Gud utan föräldrarna, alltså ett slags lösen (allt förstfött hörde per automatik till Gud). Är inte helt säker på hur det fungerade (Moses lag var och är komplicerad), men det bestod i alla fall av ett offer till Gud, beroende på föräldrarnas ekonomi. Josef och Maria offrade det billigaste möjliga (de var alltså inte überrika xD ). Hursomhelst. I templet fanns det två personer, Hanna och Symeon (okej, det fanns många, men dessa två är lite speciella i sammanhanget). Både Hanna och Symeon var gamla och båda följde Herren. Symeon hade fått ett löfte av Gud (den helige Anden) om att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias (alias Jesus). Så ledd av den helige Anden drar han till templet just denna speciella dag, snor åt sig Jesus (det kanske inte var så allvarligt att bara ta ett vilt främmande barn och lyfta det då?), ställer sig i templet och skriker (typ): Gud har uppfyllt sitt löfte till mig! HÄR HAR VI MESSIAS! Nu kan jag äntligen gå och dö. 

   Åååh, vad jag vill veta vad Maria och Josef tänkte då! Vad spännande det hade varit att veta det! Mindes de ängeln Gabriel? Eller tänkte de bara att Symeon var en knäpp gammal gubbe som gick runt och slet åt sig spädbarn för att välsigna dem? Eller tänkte de att de kanske hade fått en liten profet? Ingen aning^^
   Det var hursomhelst inte allt som hände i templet. Hanna (profetisk gammal änka som tyyyyp bodde i templet) dyker upp minuten därpå och börjar sprida glädjebudskapet för alla som väntade på Jerusalems befrielse (Israel var ockuperat av romarna och motståndsrörelsen var ganska aktiv, kraftig och allmänt besvärlig). 
Efter los tempelceremonier drar de sig tillbaka till sitt lilla stall och stannar där i ca fem dagar till. 
   Sedan dyker nästa gäng som vill prisa lille Jesus upp, och detta gäng är ett mycket känt sådant, du har alldeles säkert hört om dem: De tre österländska stjärntydarna (också kallade de tre vise männen). Men stjärntydarna tror givetvis att judarnas nya konung är född i palatset i Jerusalem och dit tar de sig först. De frågar kung Herodes (judarnas kung som lydde under romarna) vart den nya kungen var. Herodes tycker INTE om tanken på någon annan blivande kung än hans son, så han samlar alla överstepräster och skriftlärda och frågar vart Jesus (alias Messias) ska födas. De svarar att han ska födas i Betlehem, och Herodes skickar dit stjärntydarna för att de ska ta reda på allt om Jesus så att han också kan hylla den blivande konungen. BULLSHIT!! Han var ute efter att döda Jesus, inget annat. Men detta vet inte stjärntydarna så de följer stjärnan till Betlehem, hittar familjen och kommer in för att hylla Jesus, den nya kungen, samt för att ge honom dyrbara gåvor: guld, rökelse och myrra. De kom fram ca 13 dagar efter Jesus födelse, (därav trettonhelgen). Sedan tar de en annan väg hem för att de i en dröm blev tillsagda att inte återvända till Herodes. Josef och Maria måste ha varit ganska omtumlande vid det laget - den ena gruppen efter den andra dyker upp för att tala om för dem att de håller Messias i sin hand - och Messias hade alla judar väntat innerligt på alltsedan den första förutsägelsen om honom som kommer direkt efter syndafallet. 

   Hursomhelst. 

   Herodes fattar efter ett tag att han har blivit lurad och blir rasande. Och det är en RIKTIGT dålig idé att göra en enväldig kung vars makt hotas rasande. Så Herodes bstämmer sig för att döda alla pojkar i hela Betlehem med omgivningar i åldern två år och yngre. Men Josef och hans familj klarar sig, eftersom en ängel återigen visar sig för Josef och befaller honom att fly till Egypten med sin familj, vilket han också gör. Ett under att ett nyfött spädbarn klarade den resan! Men så var ju Jesus också extra skyddad av Gud. 

De bor i Egypten tills Herodes är död, då återvänder de på Herrens befallning till Israel. Men när Josef får veta att Herodes son är kung i Juda land (Israel) vågar han inte åka till sitt gamla hem och han slår sig ner i Nasaret med sin familj och arbetar som snickare. 

   Vad vet vi om Jesus barndom? Inte alls mycket. Vi vet att han var fylld av styrka och vishet och lydig mot sina föräldrar. 

   Vi vet att när han för första gången fick följa med till Jerusalem och fira påsk, tolv år gammal, så stannade han utan sina föräldrars vetskap kvar i Salomos tempel, blev undervisad, ställde frågor och undervisade visst lite själv också. Tre dagar senare hittas han av sina föräldrar och de undrar varför i hela fridens namn han har stannat kvar - påskfirandet är ju över! Men han svarar att han måste vara hos sin Far i templet. Josef och Maria förstår dock inte vad han menar.

Därefter vet vi ingenting mer om Jesus barndom. Nästa sak som händer är när Jesus träder fram, ca 30 år gammal och döps och därefter börjar predika, undervisa och hela människor. Men mer om det i ett senare inlägg, det här får räcka med till en början. Hoppas att ni har lärt er något nytt! Det här är verkligen nice! Gud är så GOD!!

Om ni vill läsa om Jesus och hans födelse så kan ni läsa, Matt 1:18-2:23 och Luk 1-2. 

Frid!!


//Camilla

Goddagens kära (eventuella) läsare!

Välkomna till min nya blogg!