Heeeeeeej gott folk! 

Nu vare då dags igen för ett inlägg, och ja, jag tänkte börja på ytterligare en grej: Budorden! De är roliga att skriva om också, så det gör jag. Logiskt nog tänker jag börja med budord nr ett och fortsätta i ordning. 

In case of att ni har glömt de kära budorden skriver jag upp dem här, i lite modernare språk än vad som är brukligt (ska försöka använda modernare språk i alla fall =P)

BUDORDEN


1. Du skall inte ha några gudar vid sidan av mig, inga avgudar


2. Du skall inte missbruka Herrens namn


3. Håll sabbatsdagen helig


4. Hedra dina föräldrar


5. Du skall inte döda


6. Du skall inte vara otrogen


7. Du skall inte stjäla


8. Du skall inte ljuga


9. Du skall inte ha begär (typ vara avundsjuk) till något som tillhör din nästa


10. Du skall inte ha begär (typ vara avundsjuk, försöka förföra) till din nästas flickvän, pojkvän, make eller maka, inte heller något annat som tillhör din nästa
   

Åh, himmel, det blev visst ganska gammalt språk ändå…Men modernt för att vara mig =P

Så. Första budordet. Inga avgudar. Då kör vi! 


   För det första, vad är en avgud? 


   Det första de allra flesta tänker på är andra gudar typ Vishnu, Allah, Baal, asagudarna, kort sagt andra gudar än Herren Gud. Och absolut, det är utan tvekan avgudar. Dem ska vi inte tillbe. Och här brukar de flesta bli lugna och tänka ”Puh! Jag klarar mig! Jag tillber ingen annan gud än Gud!”. Och då kommer jag att vara ganska elak här och fråga: Är du verkligen säker på det?
   De allra flesta kristna idag tillber någon annan ”gud” än Gud. Gudar måste inte bara vara sådana som tillhör olika religioner utan även sådant som vi behandlar som gudar. 

   Vad är då avgudar idag, i Sverige, som vi tillber? Jag tänker ge några exempel. Våra mobiler, våra kroppar, vetenskap, konsumtion, mat, Facebook, Instagram och så vidare och så vidare och så vidare. Tänk på hur vi behandlar våra mobiler. Vi behandlar dem inte som mobiler ska behandlas. Vi behandlar dem som våra gudar, våra liv hänger på dem. Hur hjälplösa och osäkra blir vi inte om vi glömmer våra telefoner en dag? Eller om de går sönder och vi måste lämna in dem på lagning? Det är oerhört viktigt för oss (i allmänhet, det finns givetvis undantag) att ha en ny och modern mobil. Varför är det det egentligen? Duger vi inte utan våra mobiler? Varför är vi inte trygga utan mobiler? Utan våra mobiler känner vi oss otrygga, utsatta, konstiga, ja det känns helt enkelt fel. Om mobilen inte är avgudar för oss så skulle vi inte känna så om vi blev av med våra mobiler. Jämför det med..hm…vad ska vi ta?…en blyertspenna. Om vi inte har med oss vår blyertspenna så känner vi oss inte osäkra utan den, vi känner oss inte på något sätt utsatta eller obekväma utan den. Vi ger helt enkelt inte vår blyertspenna så mycket uppmärksamhet att den faktisk spelar så stor roll. 
   

   Detta är bara ett exempel för att ni ska förstå vad jag menar när jag säger avgud. 

Definitionen av avgud är helt enkelt (enligt mig och mina tankegångar) något som vi känner oss osäkra utan om vi blir av med det. Sådant som vi avgudar bör vi göra oss av med eller ändra inställning till. 
Hur?
Jo, det var en bra fråga. Jag fortsätter med mobilen som exempel. Istället för att avguda vår telefon kan vi istället använda mobilen som ett medel för att uppnå målet (Gud är målet). Tillåt mig att förklara skillnaden mellan medel och mål. Om jag behandlar min mobil som något jag inte kan leva utan så behandlar jag den som ett mål. Om jag å andra sidan behandlar mobilen som någonting jag kan använda för att komma närmare Gud eller leva i hans närhet eller göra mitt liv till en bön till honom så behandlar jag mobilen som ett medel för att uppnå ett mål, och målet är Gud. Kort sagt: medel är något jag använder för att uppnå ett mål och ett mål, ja ett mål (nej, inte fotbollsmål eller något annat mål som hör hemma i någon sport). Exempel på hur vi skulle kunna använda mobilen som ett medel istället för som ett mål  är att vi använder mobilen till t ex mission. Eller till att alltid ha med oss Bibeln, vart vi än går. Vi kan ändra inställning och försöka lära oss att se på mobilen som en mobil och inte som något vi inte kan leva utan. Likadant med Facebook och Instagram och Twitter. Istället för att använda Facebook  m.m. till att få så mycket likes och kommentarer som möjligt kan vi använda dessa till att kanske hjälpa en annan människa i dennes problem, vittna om Gud eller helt enkelt vara en förebild för icke-kristna. 

Gud vill vara vårt mål, inte vårt medel för att uppnå våra mål.
Det är Jesus och jag, inte jag och Jesus. Sträva efter att inte ha några avgudar!

Jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Kommentera gärna egna exempel på vad som är avgudar i våra liv, och hur vi kan göra Gud ännu mer till vårt mål.

Frid!
//Camilla

Ehm....Heeeej......hehe!

   Som ni kanske har märkt, kära läsare, så har jag inte bloggat på snart ett halvår. Men jag sitter här på mitt rum sisådär mitt i natten och blev sugen på att blogga igen (mycket tack vare min vän Erik). Så jag tänker att jag ska börja blogga här igen, men kommer inte skriva något större inlägg nu. Kanske lägger upp ett från min gamla blogg nu, så får ni något matigt att läsa, kära icke-existerande läsare (för jag antar att jag inte har några läsare just nu)

Jag lovar att en vettig uppdatering om vad som har hänt det senaste halvåret kommer inom kort. I alla fall inom en vecka!

Frid och gott nytt år (det nya kyrkoåret börjar den första advent)!!

//Camilla